1826, när den blivande Karl XV döptes, avslutade ärkebiskop Carl von Rosenstein sitt doptal till den lille prinsen med följande ord: "Furstliga barn, nalkas nu det altare, där ingången till Guds och Vår Herres Jesu Kristi nåderike för dig öppnas. Kom här in, du Herrans välsignade! Måtte vi och de efterkommande hos dig, hjältars afkomling, framdeles icke blott i anletsdragen, utan äfven i den säkra blicken, i det lugna allvaret, i den intagande mildheten, i den sanna gudaktighetens rena stämpel igenkänna dem, genom hvilka försynen skänkt dig lifvet!
Herre, våra fäders Gud, hör vår bön, stadfäst vårt hopp!
Amen!"
Du
är välkommen att kontakta
mig
för ett specialskrivet doptal!
Färdiga doptal hittar du här.
Vill man undvika att skapa ofrivillig komik gör man klokt i att inte formulera sitt doptal så nuförtiden. Texten ger dock en inblick i hur tidsandan påverkar riter som annars kan förefalla tidlösa. Det går i högsta grad mode även i doptal. Den sprudlande livsnjutaren Gustaf Adolf Ekdahl, gestaltad av Jarl Kulle, håller i slutet av "Fanny och Alexander" ett oemotståndligt doptal. Familjen Ekdahl är återsamlad vid en dopfestlighet, och talet är till bredden fyllt av livsglädje, ljus, värme och en insikt om att det Ekdahlska husets sanna hemvist är i "det lilla och enkla livet". Talet fångar precis vad ett bra doptal ska fånga: livets och ljusets seger över de långa skuggor som griper in i våra liv. Manuset är skrivet av Ingmar Bergman och talet framfört av Jarl Kulle, vilket medför en ribba som nästan försvinner bland molnen. Men siktar man mot de höjderna, kommer man bortom ribban att skåda himlen för några ögonblick.
När man döps upptas man
i den kristna kyrkan, ett faktum som kanske glöms i vårt ovanligt sekulariserade
land. Seden att doppas i vatten, eller tvätta sig på något sätt,
återfinns i flera religioner och riter. Det kristna urdopet är naturligtvis
Johannes Döparens dop av Jesus i Jordanfloden, efter vilket Guds ande kom
ner från himlen i form av en duva. Därefter stod det
klart att
Jesus är den som döper människorna med helig ande.
De flesta av oss förknippar nog ändå dopet med att man får sitt namn vid ceremonin. Det stämmer inte riktigt, prästen ger inte namnet vid dopet utan döper barnet med det namn som föräldrarna har valt i förväg. Att namngivning och dop ändå sammankopplas bygger på den judiska traditionen att kombinera omskärelse med namngivning. Vid vuxendop var det tidigare vanligt att man antog ett helgonnamn vid dopet, för att markera dagen då man slog in på den smala vägen.
Det
doptal som förekommer i själva dopgudstjänsten hålls i regel
av prästen, men det kan också hållas av en av faddrarna. Planerar
man att som fadder hålla talet i gudstjänsten själv, bör
man konsultera prästen som ska förrätta dopet. Dessutom bör
ett sådant doptal innehålla ett tydligt budskap kring vad det kristna
dopet innebär. Det finns, med andra ord, gränser för
hur mycket
man kan ta ut svängarna i ett sådant tal. Väljer man, som de flesta
gör, att hålla sitt tal på någon form av mottagning efter
dopet, är det naturligtvis friare att utforma talet efter egna önskningar.
I
alla händelser ska man ta fasta på ljuset och glädjen som omger
ett dop. Det barn som är anledningen till att Du ska tala, är utan tvekan
världens vackraste och bästa.
Du är välkommen att kontakta
mig för ett specialskrivet doptal!
Ansvarig
för denna tjänst är www.taltips.se
och våra proffsskribenter.